undradejust

Jag fick inte alls till en wod igår. Hade planerat att göra massa "måsten" men istället blev jag apatisk och låg kvar i soffan hela dagen. Enorm ångest för att jag inte kunde ta mig för.. "ska det vara så svårt, Lina!", är vad jag säger till mig själv medan en annan del av mig skriker i förtvivlan: "men du är ju sjuk, släpp alla måsten och vila!" Det är riktigt svårt.

 

På eftermiddagen fick jag ett mess på whatsapp av M som frågade om vi skulle ta en promenad. Jag ville skriva "absolut inte, har en skitdag!" men insåg att en promenad, att få komma ut i friska luften, var exakt det jag behövde. Tackade motvilligt ja, och hoppade i träningskläderna. Ångrar inte alls att jag följde med.

 

Varje dag har du chansen att välja hur och vad du ska göra med dagen. Alla känner vi igen "jag börjar på måndag.." Jag har äntligen kommit ifrån den ursäkten och inser varje morgon när jag vaknar, att jag får välja idag med hur mitt liv ska se ut. Jag väljer att äta bra mat på regelbundna tider, jag väljer själv att träna, jag väljer att unna mig själv den där chokladbiten (eller kakan i mitt fall) Det är mitt liv och jag lever i denna kropp endast en gång. Det är en riktigt skön känsla!